Efter att vi spenderat några dagar i Nanjing så flög vi till Xi´an. Efter att vi landat så märker vi att våran “pickup” inte finns där. Vi letar i en 20 minuter innan vi ger upp och går ut och sätter oss på en trappa för att lista ut vad vi ska göra. Efter ett litet tag kommer vi fram till att det bästa vore att ringa till Zoltan villket vi gör och självklart så ställer vår kinesiske vän upp och letar fram både nummer och adress till vårat hostel. Vi ringer upp och dom kvinnan jag pratar med säger att om vi bara väntar lite till så borde bilen komma. Vi förklarar då att han redan är 2 timmar sen och att vi inte har någon större lust att vänta längre. Hon ber mig då att ringa tillbaka om ett litet tag då hon ska ringa till chaffören och fråga vart han är. Jag lägger på och ringer upp efter 10 minuter och hon säger att det bästa vore om vi tog en taxi. Så några minuter senare så satt vi i en taxi påväg till vårat hostel. Resan dit tar ungefär 1 timme och kostar oss 160 yuan, villket inte var så farligt då bilen hostelet skickade skulle kostat oss 150. Väl framme så checkar vi in och kollar villka olika “tours” dom har att erbjuda och vi valde att ta en till Terrakotta armen. När vi blir visade till våra rum så inser vi att detta hostelet är stort, mycket större än dom vi bott på tidigare. När vi lämnat av väskorna på vårt rum så begav vi oss ner till baren för att beställa något att äta. Efter att vi ätit så träffade vi 2 stycken amerikaner, Chelsea och Kinsey från Boston. Efter ett litet tag fick vi reda på att dom i princip hade samma resplan som oss så vi bestämde oss för att mötas senare i baren. Efter att vi vilat i några timmar så gick vi ner och pratade om vad vi skulle göra dagen efter, dom skulle också till terrakotta armen men inte med hostelet. Så vi bestämde oss för att göra det till en liten tävling. Den som först tog sig till armen vann och förlorarna fick bjuda på öl senare på kvällen.
Dagen efter så sattes reglerna att ingen fick åka innan 9.30, detta gällde främst “team fab” då våran buss inte lämnade hostelet förrens då. Klockan 9.30 prick så sparkades tävlingen igång och dom sprang iväg för att ta bussen. Våran buss blev 20 minuter försenad och vi fick även reda på att guiden ville ta med oss till en fabrik där dom tillverkar kopior av terrakottakrigarna. Föga hjälpte våra protester mot detta och även fast ingen annan på turen ville dit så blev vi tvingade att stanna där i 25 minuter. När vi väl kom iväg från fabriken så var klockan nästan 11. Vi kände oss lite smått stressade då vi visste att dom inte behövt stanna på vägen. Efter ett litet tag kom vi fram till en enorm bilkö, det visade sig vara en lastbil som blockerade vägen. Vi hoppas att våra motståndare fastnat i den kön och vi tog en omväg för att ta oss dit.
Klockan 11:45 kom vi fram till parkeringen och vi stormade ut mot biljettkontoret och när vi väl fått våra biljetter så fick vi reda på att istället för att gå så kunde vi köpa en biljett för 5 yuan och få åka “bil” fram till nästa biljettkontroll. Med tanke på att vi var mitt i en tävling så var valet självklart, vi hoppade in i dom små eldrivna bilarna och manade på chaffören att ta oss dit så fort som möjligt. Men fortare körde han inte så vi kom fram till ingången runt 12:00.
Enligt reglerna så skulle en bild eller en video spelas in då vi befann oss vid terrakotta armen. Så vi tog en bild på min klocka och spelade in en liten film och kände oss någorlunda säkra på att segern var vår.
Officiella tiden vid armen var 12:11. Men i slutändan så visade det sig att vi var besegrade. “Team Fab” var framme redan 11:50, så med en ynka 15 minuter blev dom svenska äventyrarna slagna. Men detta visste vi ju inte förrens vi kom tillbaka till hostelet senare så tillbaka till Terrakotta armen. Det visade sig att allt var uppdelat i 3 “pits”. 3 utgrävningar där dom på vissa ställen var långt från klara. “Pit 1″ var den större och majoriteten av bibehållna soldater fanns där. Vår guide gav oss 30 minuter att gå runt för att ta bilder och läsa på alla skyltar som fanns. Det var rätt så mycket folk där men inte så olidligt många man kan tänka sig att det kan bli i Kina men vi klarade oss utan större problem på den fronten. Efter “Pit 1″ så tog vi oss till “Pit 3″. Där dom hade en utgrävning där ett hus hade grävts fram. Utanför “dörren” till huset så fanns det 4 hästar i lera. Vår guide gav oss en uppgift att lösa. Uppgiften var att fundera ut varför dom 4 hästarna hade placerats där. Vad svaret var kommer jag inte ihåg men det kan vara för att jag inte lyssnade allt för mycket när det förklarades för mig senare. Efter “Pit 3″ kom “Pit 2″ och det var den mest tråkiga delen då det var vågigt tegel i ett stort hål. På vissa ställen hade teglet rasat in och man kunde se resterna efter Terrakottakrigare och lite annat smått och gått.
När vi väl kom tillbaka till hostelet så letade vi upp “Team Fab” för att reda ut vem som vunnit. Vi mötte dom i trappan upp till våra rum och när vi berättade våran tid så visste vi att vi förlorat. Och det var då vi fick reda på att dom slagit oss med 15 minuter. Smått besvikna över förlusten gratulerade vi dom över segern och tog oss till vårat rum för att vila lite efter dagens äventyr.
Senare i baren så fick segrarna sina öl och vi spelade lite biljard och pratade om dagen. Runt 12 så gick vi och la oss för att orka ta oss upp dagen efter och kunna kolla in hur nationaldagen i Kina firas.
Det första vi ser dagen efter när vi kommer ner är att firandet spelas upp via projektor i baren och ute i “matsalen” så visas den på en 42″ plasma tv. Så medans vi åt frukost så kollade vi på firandet och vi slås av en enda tanke. Kina vet hur man fixar en STOR parad. Rad efter rad med soldater marsherade med onaturlig precision och disciplin utanför “Tiamen square”. Efter soldaterna så kom en enorm mängd explosiv kärlek. Efter att vi ätit och var påväg ut för att se vad Xi´an hade att erbjuda så pågick firandet fortfarande. Och ännu fler soldater marsherade nu fram. När vi väl tagit oss in till “innderstaden” så slog det oss att det inte var allt för mycket folk ute. Vi hade förväntat oss något mer än vad vi såg. För oss såg det ut som en vanlig dag, lika mycket folk som vanligt. Skillnaden var att folk viftade med den Kinesiska flaggan och hade klistermärken med flaggan på kinderna. Vi drog runt lite på stan och kollade lite i olika butiker innan vi tog oss till det “Muslimska kvarteret” där vi försökte hitta en moské. Efter en halvtimme så hittade vi rätt och köpte våra biljetter och tog oss in. Det var inte som någon annan moské jag har varit i. Det var mer som ett gamalt kinesiskt tempel. Vi spenderade runt 40 minuter där innan vi tagit oss längst in till böndesalen och var tvugna att vända. Vi började jobba oss mot hostelet igen och köpte lite melon på vägen tillbaka. Nog för att kina är väldigt smuttsigt men frukten dom säljer på gatorna är alltid färsk och god vad som vi varit med om iallafall.
Väl tillbaka på hostelet så var vi lite trötta så vi tog oss en liten siesta innan kvällens festligheter. Några timmar senare så spelades paraden fortfarande på allt som kunde ta emot signalen för sändningen. Vi beställde in lite öl och funderade på vad vi skulle göra förutom att få tag på något att äta. Vad folk sagt var att det skulle bli fyrverkerier senare på kvällen och Xi’ans stadsmurar är perfekta när det gäller att kolla in sådant. Så vi tog oss ut i folkmassan för att leta rätt på mat och det var så vi kom till en restaurang där det blev Hot Pot. När vi satt oss så såg nog vår servitris att vi inte var allt för vana vid detta så hon erbjöd sig att hjälpa till med tillagningen av våran mat. Det visade sig att i den stora ”pannan” som stog mitt på bordet så fanns det 2 delar. Ena delen var för den mindre starka maten, och den mindre delen var för maten med syrasmak. Våra amerikanska vänner var med oss och vår servitris var snäll och gav dom från den söttre delen av pannan och jag och Emil fick från den mindre. Nog för att stark mat kan vara gott lite då och då men den här maten var inte stark, den var onaturligt stark på det sättet att efter en tugga så tappade man all smak i munnen. Men det jag hann smaka måste jag påstå var gott. Efter maten så tog vi oss ut på en gata där det var fullt med folk, så pass mycket med folk som man kunde förvänta sig att kinas nationaldag skulle locka fram. Det fanns hur många olika gatuförsäljare som hellst och vi navigerade oss igenom leden av vagnar för att få tag på lite glass. Vi hittade ett ställe där glassen tydligen skulle vara lite mer som hemma och köpte lite olika glassar för att försöka dra ner på den brännande kännslan i munnen. Efteråt så tog vi oss tillbaka till hostelet och satte oss i baren och pratade lite mer dom andra gästerna medans vi väntade på att fyrverkerierna skulle börja så vi kunde gå upp på muren. Biljetten för att komma upp på muren kostade 40 yuan, ungefär 45 kronor, och vi började gå runt på den enorma muren. Att ta sig runt hela staden skulle säkerligen tagit 4-5 timmar då den är så mycket större än vad man kan tro. Vi stannade där uppe och kollade på fyrverkerierna och tog lite bilder innan vi tog oss ner igen.
Dagen efter så var det inte allt för mycket som var planerat och vi spenderade dagen med att göra så lite som möjligt. Vi hade köpte våra tågbiljetter till Chengdu och planerade inför morgondagens resa.
