Ni borde vi det här laget har förstått att det inte finns några småstäder i Kina, men låt mig ytterligare klargöra att Shanghai är en större stad än Beijing och med sina runt 18 miljoner invånare är Kinas största stad. Sedan opiumkriget under 1800 talets mitt har Shanghai varit porten in i Kina för västerlänningar och därför är det inte så underligt att man hittar flest västerländska associationer i Shanghai än i någon annan kinesisk stad.
Språkkunskaperna hos kineserna är bättre än i Beijing och skulle du mot förmodan inte kunna göra dig förstådd hos din taxichaufför så finns det ett gratisnr att ringa där du på engelska meddelar vart du ska och sedan ger telefonen till föraren. Simplare kan det inte bli.
Det finns ett överflöd av matställen som skyltar med all typ av västerländsk mat från MC donalds och KFC till italienska och grekiska temarestauranger. Med detta vill jag inte säga att det är svårt att hitta traditionell kinesisk mat, alla 8 miljoner kineser i Shanghais stadskärna måste också äta någonstans och det man behöver göra för att hitta dessa autentiska guldklimpar är inte mer avancerat än att röra sig 20 m ifrån de största huvudgatorna. Att Shanghai är riktat mot västvärlden borde nu vara ganska klart och om Beijing är hjärnan och det styrande organet är Shanghai det vackra sminkade ansiktet utåt.
Detta kommer med både fördelar och nackdelar. För de resenärer som åker till Shanghai för att uppleva traditionella Kina kommer bli besvikna. Visst det finns något tempel/tehus i ”gamla stan” i Shanghai men jag lovar att se skyskrapor på flera hundra våningar torna upp sig ögonvrån bryter ner illutionen ganska fort. Se Shanghai istället för den staden den faktiskt försöker vara, denna mega metropolis med världen snabbast växande tunnelbanesystem och med byggnadsverk som får ’Turning torso’ i Malmö att se ut som smågrus i jämförelse med ’Shanghai financial tower’ eller ’Pearl tv-tower’.
Dessa sistnämda monstruösa torn var vi båda uppe i och det är något magiskt hur världen förändras när man är en halvkilometer upp. Vi besökte först Pearl tower, byggd i början på nittotalet för att markera Shanghai’s plats blands världstäderna och var vid öppnandet världens högasta byggnad. Det märks dock att nästan tjugo år har passerat och de solblekta fotografierna och färgerna ser nästan sorgliga ut. En annan sak som är förstålig men ack så irriterande är att det verkar inte finnas någon fönsterputsare som vill ta sig an uppdraget och för alla fotoantusiaster blir det verkligen en strid och jakt efter en liten glugg med fri sikt och utan fingeravtryck. Dock är belöningen när man väl hittar sagda glugg väl värt mödan. När vi står där uppe lägger vi märke till hur det rör sig i en ännu högre byggnad längre bort och utan att säga så mycket mer än vi överens om att vi måste upp dit.
Det har börjat skymma när vi kommer fram till Shanghai finacial tower och efter en kvart av att leta efter rätt ingång så har vi köpt biljetter till världens högsta obervationsdäck. (guiness records 2009) Det visas en kort introduktionsfilm om hur tornet byggdes och är ni mer intresserade råkar jag veta att discovery channel har gjort en serie om denna byggnad. Det finns tre st etager för oss turister, den första hissen tar dig upp till 430 meters höjd i en hastighet av 10 m/s. Allt är verkligen hypermodernt och det känns mer som man har stigit in i liftarens guide till galaxens berömda rymdskepp ’hjärtat av guld’.
Utan att stanna för länge så tar vi oss till nästa hiss upp till 97 våningen och slutgiltligen till våning 100.
Detta är mäktigt. 474 meter över marken och med nattliga Shanghai som breder ut sig med sina miljoner lampor som gnistar likt mångfärgade stjärnor.
Som sig bör i nattens stad så går utelivet inte av för hackor och det finns nog en klubb för alla, vi fastnade för en steam-punk/techo klubb som heter No 88 och den får varma rekomendendationer från oss båda. Man får verkligen en ny bild av ordet bartender, till skillnad från Sverige där en snurr på flaskan kan skapa jubelrop är den asiatiska publiken kräsnare.Dessa män och kvinnor tagit det ett steg längre och gjort det till en konstform. Istället för att bara blanda drinkarna så jonglerar de med flaskor och glas som om de vore luft och har så välsynkade rörelser att en annan bartender kan ta över jonglerandet och blandandet i förbifarten medans han passerar!
I retrospekt var Shanghai en bra upplevelse men inte unikt kinesisk.
