E&J- Asia backpackers

Vilken skillnad! Från att nästan ha vant sig vid Ulaanbataar kaosartade trafik och berömda ficktjuvar som man närmast kan lika vid Gengis Khans krigshärjade men faderliga anlete till Kinas milda och förstående köpmannauppsyn men med glimten i ögat för att tjäna extra pengar om man inte är på sin vakt.

Beijing är för er som inte greppat konceptet en stor stad. För er som fortfarande känner er lite osäkra kan jag tillägga att Beijings kommun är ungefär lika stor som hela Belgien. För er som fortarande inte hänger med gör jag ett sista försök, det ca: 17 miljoner kineser i Beijing det motsvarar i stortsett hela nordens befolkning. Mitt i detta vimmlande hav av människor med svart hår och bruna ögon försöker två killar från sverige köpa uppladdningsbara tunnelbanebiljetter. Om ni känner en viss empativilsenhet för dessa unga män kan ni sluta nu, det är inte så svårt som ni vill tro.

Efter att ha besökt Förbjudna staden så tog vi oss vidare nästa dag till Pearl market, en av många guldgruvor för att köpa falska märkeskläder, elektronik och antika kinesiska ting. Det vill säga om man vet hur man prutar.Smålänning som jag är känner jag en viss stolthet i att inte betala mer än skäligt när jag gör en affär (gärna lite under skäligt för full tillfredsställelse) men Pearl market satte verkligen min snålhet på prov och är inget för de vekhjärtade. Expediterna kastar sig över dig och attackerar dig med utrop och fortsätter med att trycka upp olika varor i ditt ansikte som du inte ens hunnit överväga. Jag skämtade inte när jag sa att kastar sig över dig.Första gången vi var där fick jag klösmärken på armen efter en expedit som inte ville släppa mig, en annan tog skrattandes tag i min hatt och vägrade släppa. Om ni överväger att gå till en av dessa marknader glöm allt ni tror er veta om marknader och att det är ni som är på jakt efter guldklimpar. Så fort du passerar de elektriska glasdörrarna stiger ni in i deras Serengeti och du som liten köpgazell har inte mycket att sätta emot dessa utsvultna säljlejon. Här kommer mina bästa överlevnadstips:

1. Verka inte intresserad även om detta kanske är precis det du letat efter.
2. Be att få kontrollera all elektronik och telefonkort på plats och se till att de inte byter ut varan när köpet är klart.
3. Sikta lågt med ditt första bud, riktigt lågt, priserna i Pearl market kan vara upp till 30 ggr vad de egentligen är värda så var inte rädd för att ta i.
4. Gör ditt hjärta till sten, vissa försäljare tvekar inte för att börja gråta eller yrka på handarbete för att få dig att godta ett pris.
5. Var inte rädd för att verka bli upprörd, de spelar redan ett spel mot dig och det är inte mer än rätt att spela med.
6. Våga gå därifrån, det finns med största säkerhet ett annat stånd som säljer samma sak, använd priset du fick ner det till förra gången som ett riktmärke och säljargument.

I slut ändan blev det 3 st besök till marknaden och under dessa inhandlades följande: 2 st Silkesklänningar , 2 par mjuka skor, 8 st väggmalningar, en Notebook (laptop), ett telefonkort för internationella samtal, 2st silkesrockar modell herr & 2 st tunna skjortor med kinesiska motiv. Behöver jag ens nämna att jag älskade stället. *flinar*

Som ni förstår hade vi inte plats för allt detta i våra arma ryggsäckar så vi beslutade oss för att skeppa hem till Sverige.Det fick vi dock uppleva var smärtsamt dyrt och kostade i själva verket mer än allt vi skickade hem. Ett skepp kommer lastat Sofia!

Det som man inte får missa per defenition när man är i Beijing är att besöka kinesiska muren och insupa detta kulturarv från tusentals år tillbaka i tiden. Det finns 3 platser att besöka muren på och en drös med resebyråer som vill annordna ditt magiska ögonblick på ett av historiens mest häpnandsväckande byggnadsverk. Allt för en fin summa såklart. Efter som vi nu har börjar kalla oss backpackers och med allt vad det innebär struntade vi i allt vad guidade turer och trygghet hette och kastade oss tillsammans med två norska vänner och en britt på en lokal buss ut som den mest avlägnsa och minst turistiga delen av muren nämligen Huáng huá.

Efter en smärtsam lång busstur på 1,5 h och en taxi resa på 40 min (som jag nöjt prutade ner till halva priset mot vad resehandboken sa) så anländer och möts av följande:

Det visar sig att byborna faktiskt har vägrat att sälja infrån sig sitt kulturarv till staten och därför har man satt ett förbud att besöka denna delen av muren. Något som byborna skiter fullständigt i och välkommnar besökare. Det framgår ganska snart att denna delen av muren inte är gjord för veka och bleka telianer.En mindre bergsbestigning skall först göras för att komma fram till rätt del på muren. Väl där möts man av en ranglig stege som leder upp på själva muren.

Det är bortom min vildaste fantasi hur man har kunnat åstakomma detta makalösa byggnadsverk, och jag famlar efter fotfäste när jag börjar överväga hur mycket svett, blod och tårar som ligger begravt under murbruket. efter en stunds promenerande längs muren, eller nja gå är egentligen en underdrift då muren faktiskt leder upp mot ett berg och lutar illvilligt ibland så mycket att vi får gå på alla fyra i trapporna uppför. Efter 1,5 h når vi äntligen högsta punkten vi kan komma till (resten av muren är helt erroderad och det är omöjligt att fortsätta). Mitt i detta ögonblick tar pojken från Vaggeryd upp kameran:

Beijing 143

►

Det finns vissa ögonblick man kan ana att man kommer minnas så länge man lever och när jag stod där på vad som kändes som världens topp och insåg att detta är ett sådant tillfälle.

I skrivande stund har vi nu lämnat Beijing bakom oss och har tagit och via nattåg (med ståplats) till Qingdao som är berömt för sitt öl och sina stränder och efter 5 h i 30 gradig sol utan ett moln på himlen vid havet kan jag säga att livet nu är ganska gött.

Emil

P.S Just det jag käkade kycklinghjärta på grillspett igår, smakade väldigt gott men det är lite mentala spärrar som skall bearbetas.

D.S